Att vara (bekväm) eller inte vara (bekväm), det är frågan

Jag tycker det är svårt det där med kläder. Killar brukar ofta skämta om oss tjejer att vi har proppfulla garderober men "aldrig" har något att ta på oss. Det må vara sant, men oftast klär jag mig efter humör och eftersom killar gärna skämtar om tjejers ojämna humör så är det ju ganska logiskt att jag aldrig har något att ta på mig...?

Jag har aldrig följt något mode eller någon trend. Jag har självklart kunna köpa kläder som är "inne" just nu, men grejen är att det blir liksom aldrig "ute" för mig. Om jag gillar det så har jag på mig det. För jag springer inte runt med färgglada tights med en baddräkt ovanpå och neonfärgade benvärmare bara för att man en gång i tiden tydligen tyckte att det var snyggt. Eller det där modet att ha en kjol påsydd på ett par byxor....? Jo jag hade det en gång i tiden jag med. Men enda anledningen till att jag väljer att fortfarande inte gå klädd sådär är för att jag skulle för allt i mitt liv inte kunnat se mig själv i dessa kreationer nu för tiden. 

Och det här med leggings. Det. Går. Inte! Skitsnyggt tycker jag. Eller treggings, jeggings, peggings, bleggings, fleggings, seggings eller vad allt nu kallas för. Eller stuprörsjeans. Jag kan inte. Otaliga gånger har jag inhandlat något av ovanstående men efter några ynka försök att känna mig bekväm i det så får de sin plats i garderoben. Utstötta, ensamma men dock utan en enda fläck och färgen fortfarande helt intakt. Skulle jag mot all förmodan ta på mig något av detta så måste det finnas ett par snygga stövlar eller dylikt till. Om jag ska in någonstans där det förväntas att man ska ta av sig skorna så blir de helt enkelt inte en del av outfiten. För jag kan känna mig bekväm och snygg när jag kutar runt utomhus, men så kommer det hemska ögonblicket när jag inser att jag måste ta av mig stövlarna. Sen är bekvämligheten och snyggheten ett minne blott. Varför är det så? Alla tjejer jag känner trippar runt med leggings och gympaskor, eller converse eller något liknande och inte en enda av dessa tjejer passar inte i det. Tjock, smal, lång, kort. Det spelar ingen roll. Det är snyggt. På alla utan mig. Konstigt tycker jag.

Nej, tacka vet jag mjukisbyxor på vardagarna efter jobbet (yes jag kämpar hårt för att behålla sexigheten framför J), bootcuts eller någon form av baggyjeans är min melodi. Eller kjol och klänningar. Det är festligt.