Vara barn för en dag..

Att vara vuxen suger ibland. Ibland vill jag bara sjunka till barnens nivå och skita i allt vad städning heter och äta äpple och klementin till lunch. Springa runt som en dåre med överskottsenergi på gården och skrika rakt ut helt utan anledning. Cykla runt och krocka med de andra vuxna som också vill släppa vuxen-rollen lite. Gråta när jag inte får som jag vill. Skratta tills jag kiknar när brorsan eller syrran rullar nerför gräsmattan och får kroniska gräsfläckar på alla möjliga ställen på kläderna. Bygga koja på altanen och sen lämna allt i helt kaos för att påbörja nästa lek. Bli serverad frukost.

Men nej, det händer inte. Jag misstänker starkt att någon granne skulle ringa nåt sorts institut som blir tvungna att hämta mig och klä mig i kritvita kläder som fyller en viss funktion där jag inte ska kunna röra mig fritt om jag skulle få för mig att tappa allt ansvar och bete mig på det viset.

Men tänk att få slippa allt vuxenrelaterat en dag. Bli ett barn för en dag med allt vad det innebär. 

Frågan är om det skulle hålla en hel dag. Mina barn verkar ju inte helnöjda med att vara barn. Bråk och slagsmål verkar ju vara deras melodi den mesta tiden av dagen. Och rent missnöje över allt mamma eller pappa säger. 

Som vuxen kan jag i alla fall få använda min makt lite. Nej, ni får ingen glass nu. Okej då, bara för att du ser ut som en liten hundvalp då (sluga små glin de där). Varför jag ändrade mig den här gången? För att jag kan!! Sen vet jag såklart att jag bara skjuter mig själv i foten lite där. Alla vet ju att nästa gång kommer det bli mer tjat och söta blickar. Men det tar vi då. Vid dessa tillfällen lever vi i nuet. Carpe Diem liksom!

De har det allt bra, barnen. Kärlek i överflöd, mat på bordet, hela kläder, en hel massa kompisar och för mycket leksaker. Men det är uppenbarligen ingen garanti att de ska vara glada. Fast det är klart, ibland kan jag springa runt och muttra och snäsa åt folk helt utan anledning också. MEN, jag skriker, gråter och slåss inte under tiden. (Oftast) 

Just nu är det endast jag och lilleman hemma och fredagsmyser. Alla andra är ute på vift och det är löjligt lugnt och skönt. Problemet är att ungen somnar när som helst så tänker att jag får avsluta här och ge honom lite uppmärksamhet. :D