Det här med att ha 3 barn i härliga åldrar. Samtidigt..
Vet ni hur många gånger jag tvivlar på min föräldrar roll varje dag? Min förmåga att arbeta heltid, vara en bra mamma till mina 3 små kärlekar samtidigt som jag även ska vara en trevlig sambo/flickvän/fästmö (vilken benämning som helst av dessa passar här). Inte nog med det så jobbar J heltid han med. På allt detta så är det städning, tvättning och matlagning som ska planeras in på ett passande sätt.
Men det viktigaste i allt det här är barnen. Jag har en pojk som är 12, det betyder att han fyller tonåring nästa år. Men det behöver inte nödvändigtvis vara så att han kommer in i "tonåren" först då.
Nope, jag skulle i allra högsta grad vilja påstå att han är mitt i den första fasen av tonåren just nu. Vad betyder då detta? Jo, humörsvängningar som ingen i hela världen kan hänga med i, förekommande meningar som: "jag hatar dig", skoltrött, sur, glad, arg, ledsen, glad, sur, glad, osäker, trött, ångestladdad..
Min dotter som är 6 år har precis börjat i förskoleklass. Hon är mitt i den "lilla tonåren" som den så passande kallas. För hon är likadan som storebror just nu, minus de elaka orden. Istället skriker hon och stampar argt med foten i golvet. Likt Lotta på bråkmakaregatan. Söt så in i helsike, men ingen piece of cake just nu.
Minstingen som är 3 år är väl den mest lätthanterliga just nu. Men han är trött, så trött. Går på dagis 48 timmar i veckan, stackaren. Samma gäller ju storasyster men hon klarar aningens mer än honom.
Ja, jag tvivlar på mig själv varje dag. Det går inte en enda dag utan att jag sitter på tåget till jobbet med en klump i halsen för att jag får så lite tid tillsammans med barnen. Varje dag sitter jag och tänker på vad jag kunde gjort annorlunda när jag och 12-åringen bråkade sist, eller vad jag hade kunnat göra för att förhindra det. Varje minut jag jobbar, det gör jag för min familj. Jo, jag trivs på jobbet. Oförskämt bra! Men hade jag fått välja så hade jag arbetat 50 procent medans barnen är små.
Men det funkar inte så. Hur många gånger per dag tror ni att jag ifrågasätter mina val i livet? Val som påverkar barnen negativt..
Varje kväll ägnar jag åt att släppa tankarna fria, dumt jag vet, och tankarna vandrar självklart fram och tillbaka mellan barnen och mitt eget självförakt för att jag kanske inte finns där för barnen på rätt sätt, eller så mycket som de behöver.
Nej, att ha barn är inte lätt alla gånger. Värt det, absolut! Kärleken till mina barn är ju anledningen till varför jag är där jag är idag!
Jag älskar er mina fina ungar. Till universums ände och tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar