Feber snurrig helg

Jag var hemma från jobbet i fredags. Jag är hemma från jobbet idag. Jag har feber, halsont, är snorig och snurrig. Vem är det synd om? Mig? Nej nej... Det är synd om mina barn såklart. För de får ju inte stanna hemma bara för att jag får det. Ni ska se blickarna de gav mig i fredags morse och således i imorse. En blick som sa allt:

"Jaha ja, du får stanna hemma idag mamma, men vi, vi måste gå till skola/dagis minsann.. Vi får inte stanna hemma och ha tråkigt och stöka ner och gnälla över att det inte finns något att göra"

Okej, de kanske inte tänkte exakt så, men jag tror ni förstår. I fredags kunde jag knappt röra mig under hela dagen. Ni vet, en manlig förkylning kanske? Nja, inte riktigt, men i min ensamhet så intalade jag mig själv att det var exakt vad jag drabbats av. Vilket gjorde att mitt dåliga samvete gentemot barnen och det äckliga stöket hemma lättades lite. Jag sov från och till hela dagen för att sen gå och lägga mig för natten igen kl 21. 

Men som ett under så mådde jag bättre på lördagen. Och tur var väl det då J skulle på halloween fest och lämnade mig ensam med två överenergiska små barn hela kvällen. (På riktigt, jag misstänker att han pumpade i dem en massa socker och upp piggande substanser för de rev bokstavligt talat hela lägenheten. Tror ni mig inte? Fråga J.F och A.K som underhöll mig på facetime under en del av kvällen. De bevittnade hela scenariot där våran stora tavla hamnade på golvet och fönsterlampan rasade ner till ursprungsform, alltså, fick ju ägna en stund att sätta ihop skiten igen sen)

På söndagen, alltså igår, så mådde jag väl sådär. Körde till Mariestad för att hämta V som hade ägnat höstlovet hos en kompis. När jag kommer hem så känner jag hur febern började stiga igen. WTF... hallå.. det där var inte okej. Jag brukar normalt sett vara sjuk EN dag. Två högst.. Men eftersom J var hemma igen så fanns det ingen tid att låtsas ha en manlig förkylning. För nu skulle det tvättas. Ett nödvändigt ont tyvärr. Men tack vare att J var hemma så kände jag liksom att det fanns ingen bättre tid än just då att hänga gäng i tvättstugan, då han kunde underhålla barnen så länge. 

Natten till idag har bjudit på drömmar som endast besöker en när man plågas av feber. Ni vet, jag drömmer att kaninerna har mosats under min kudde, vilket ledde till att min kudde slängdes i väggen av ren frustration. Jag drömde att folk kräktes hej vilt omkring mig (alltså egentligen inte, men drömde att en kompis från förr skallade en stackars kille som kräktes lite i munnen på sig själv, men det räckte för att jag skulle springa därifrån såklart). Jag drömde att jag, min syster och ett ex till mig skulle sola solarium. Sagt och gjort. Men det var inget vanligt solarium utan ett sånt där skojigt ett som snurrade runt som en karusell. Upp, ner, åt sidan, andra hållet, varmt, svettigt, halt, upp igen.. å ner..

Jo men visst. Vaknade i lillemans säng utan att veta hur jag hamnat där. Skickar sms till lillbossen om mitt tillstånd, ringer tandläkaren och avbokar min tid idag och sitter exakt nu och undrar vad fan det var som hände. Simulerade V att han också var sjuk i morse, men fick snällt gå till skolan ändå eftersom det inte gick att simulera feber? Eller drömde jag det också? Var verkligen de små besvikna för att de inte fick stanna hemma eller skuttade de ut genom dörren i ren lycka för att de skulle få åka och träffa sina kompisar igen efter en tråkig helg hemma?

Alltså jag vet inte.

Men en sak vet jag.. Jag ska slänga i mig ett par alvedon och sen ta tag i disken. Om jag orkar så ska jag dessutom sanera lägenheten lite så att alla förkylningsbaciller flyttar ut!!

Barns logik

Barnen ska äta kvällsmat. De tog ca 10 minuter att bestämma sig vad för kvällsmat som lockade. 

Tösen valde till slut mjölk och flingor men ångrade sig precis innan jag hann hälla i flingorna. Hon skulle såklart ha musli i istället. Sagt och gjort.. 

Blev hon nöjd? Nja, det var lite velande fram och tillbaka om hon tyckte att det passade ihop, mjölken och muslin.. Fast helst av allt ville hon faktiskt haft gröt! Med mjölk! Och kanel! Och socker!

Jaha, hade varit trevligt att veta innan kan jag känna. Till saken hör att vi inte hade någon gröt hemma i vilket fall som helst. Men det skulle ju mamma tänkt på såklart! Hon fick hur som helst nöja sig med musli och mjölk, och jag stod inte högt på listan av hennes favoritpersoner.

Lilleman valde yoghurt och musli. Typ samma sak som alla andra kvällar. Han äter glatt tills tallriken är totalt renskrapad... "Men, jag ville ju ha mjölk och musli... samma som M", säger han med extremt gnällig röst. "Varför fick inte jag deeeet? Varför fick bara M deeeet? Dumma mamma!!"

Det är väl trevligt när man förvandlas till syndabock för de mest ologiska sakerna mina barn hittar på.. Trevligare ändå är det när båda barnen tjurigt vägrar öppna munnen när tänderna ska borstas. I säng med dem och jag är inte vatten värd. Nu är det pappa som gäller.

Jag som är van vid deras tvärvändningar lägger mig i soffan med lite gott att smyga mig med och helt plötsligt, just som det är mest spännande på tv, så skriker båda två efter mig!! "Maaaaaaaaamma, mamma, mamma, mamma, mamma.... kooooom!!"

Men.... suck!!

Efter lite krokodiltårar, från både mig och barnen, så var det fred mellan oss igen.. Helt apropå ingenting alls så var jag ganska långt upp på deras lista av favoritpersoner igen! VICTORY!!

Mission accomplished så att säga. Passade på att lägga mig i soffan och däcka för att minska risken för att glida ner på topplistan igen..

#MeToo #MyBad

Ni alla har sett det eller hur? Ja, de flesta kan jag tänka mig i alla fall. För dig/er som inte har fått informationen så pågår det just nu en "kampanj" (Läste att någon kallade det för detta) där det uppmanas att alla kvinnor/tjejer som någon gång har blivit utsatt för sexuella trakasserier skulle haschtagga "me too" för att skapa en ännu större medvetenhet för ett problem som har funnits i urminnes tider. 

Personligen tycker jag att det var ett bra initiativ. Jag är inte källkritisk i den här frågan så jag har ingen aning överhuvudtaget vem eller vilka som startade detta, men det spelar ingen roll för min del. 

Men jag blev överväldigad ändå. Av sorg och smärta. Jag blev ändå ledsen, trots att jag t om i ett tidigare inlägg skrivit att de flesta tjejer jag känner någon gång har utsatts för någon form av sexuella trakasserier. Men när hela nyhetsflödet på facebook bombarderades med dessa enkla små ord så gick något sönder inom mig. Allt blev ännu mer verkligt på något sätt. Jag blev speciellt berörd av alla dessa män som faktiskt har stake att stå upp och säga att de en gång i tiden var en del av problemet.

Många gånger tror jag verkligen inte att dessa killar menar något illa. Det var ju ganska oskyldigt att ta på den där tjejens bröst på festen, att göra sexuella anspelningar till den andra tjejen och nypa den tredje tjejen i rumpan... Ja, det var alldeles säkert helt oskyldigt från eran sida, men inte från tjejens sida. Tyvärr växer vi tjejer upp med detta beteende mot oss vilket har helt enkelt blivit normalt för oss att killar kan ta på oss utan att det blir en stor sak av det. Det är ju så killar beter sig. Det är ju det vi tjejer får leva med. Gilla läget liksom.. Rätt?? Nej nej nej... FEL!!

Sexuella trakasserier förekommer varje dag. Överallt. Ni som kommenterar att ni aldrig sett det med egna ögon måste vara extremt naiva eller helt enkelt missförstått själva syftet med denna "kampanj".Våldtäkt är bara en del av sexuella trakasserier. Har ni aldrig sett en kille gå fram och tafsa på en tjej i skolan? Har ni aldrig sett killar på krogen som smeker en okänd tjej på häcken? Har ni aldrig skämtat eller hört någon annan skämta högljutt om att göra det ena eller andra med en viss tjej på höravstånd? Har ni aldrig hört någon kalla en tjej för kränkande ord? Har ni aldrig själva tagit på en tjej utan hennes uppriktiga samtycke? Har ni aldrig bllivit sur på en tjej eller er egna flickvän för all del, när hon inte känner för att ha sex? Helt uppriktigt nu? Jag snackar inte bara om hur ni eller era bekanta beter er som vuxna. Jag pratar framör allt om tonåren. Skoltiden. Där man formas som mest till den människa man är idag. 

Om en kille drar in en tjej på toaletten och tafsar på henne kanske hon skrattar lite nervöst och säger lite svagt att hon inte vill. Varför säger hon inte bara att hon inte vill? Ja du, varför ska hon ens behöva hamna i den situationen där hon måste säga nej efter att hon blivit påtvingad dina händer? Om en tjej tvekar det minsta när ni har kommit så långt att ni ska ha sex, sluta då för fan och fråga henne uppriktigt om detta verkligen är det hon vill!! Tvekar hon fortfarande, var tamejfan en man och sluta med en gång. Ställ dig upp och säg att du vill inte göra något om hon verkligen verkligen inte vill till hundra procent. För en tjej som har sex med en kille trots att hon innerst inne inte vill, men hon vågar inte riktigt säga nej, av en herrans massa anledningar, den tjejen bär antagligen på så mycket skit inom sig. Den tjejen har dåligt samvete gentemot dig för att någon annan kille innan dig har gett henne dåligt samvete för att hon har sagt nej. Men bara för att hon var säker på att hon ville innan, betyder inte att hon är taskig som ändrar sig mitt i. Hon har ångrat sig. Hon vill inte. Låt henne vara och säg att det är okej. 

Ni måste väl ändå märka när en tjej vill att du tar på henne och när hon inte vill? Ni måste väl ändå se skillnaden på en tjej som är intresserad av kroppskontakt med dig och en tjej som bara är intresserad av att umgås och prata med dig?

Är du det minsta osäker?? Vad tror du själv att det bästa beslutet är att ta då? Naturligtvis så väljer man den säkra vägen och tar inte på henne alls.. Eller??

Tro mig när jag säger att jag vet! Jag vet att det finns killar som aldrig gjort sig skyldig till några sexuella trakasserier alls. Det vet jag. Det vet alla... på riktigt...

MEN... Om du någonsin har sett med egna ögon att en annan kille gör sig skyldig till det, och du väljer att inte göra något åt saken.. Då min vän, då är du medskyldig..

Jag är också medskyldig.. Jag har sett andra tjejer blivit tafsade på utan samtycke så många gånger i mitt liv.. Gjorde jag något? Nej... Sa jag något?? Nope!  Så jag tror att alla är mer eller mindre medskyldiga till detta... 

Jag läste att männen nu har blivit uppmanade, eller snarare ombedda att haschtagga #my bad. Visst, tanken är god och hedervärd. Jag förstår syftet bakom det och jag vill isf ta min del av ansvaret också, vilket betyder att även jag kommer att haschtagga det.

Over and out