Idag sa min kollega: "Hallå, jag är 22 år! Jag orkar inte vara ute och festa fredag och lördag varje helg längre".
Snacka om att han fick en att känna sig gammal! Kan ni tänka er. Han är ändå hela TJUGOTVÅ år! (Singel och barnlös för övrigt, för har man pojkvän/flickvän och/eller barn så ändras såklart förutsättningarna en del)
Nä, men helt seriöst. Innan jag blev gravid (i just 22-års åldern) med V så gick jag mer än gärna ut och festade varje helg. Det handlade aldrig om vad man orkade eller klarade av. Det handlade nog snarare om pengar. Ni vet, man levde som en drottning den första veckan efter lönen sen blev det nudlar och vatten resten av månaden. Typ.
Säg att förfesten började runt 19. När man till slut kom iväg (OM man ens kom iväg, för tro mig, det hände att man inte kom ifrån förfesten ibland. När jag festade med en tjej som vi kan kalla K.F så slutade det, 90% av gångerna, till slut med att det blev hemmafest), då var klockan runt 23 kanske.
Sen en himla massa klubbande, dansande, flirtande mm. Sen var man hemma runt 4 på morgonen igen. För att starta om hela proceduren kvällen efter.
Nu skulle jag vara glad om jag hade lyckats vara vaken till efter kl 1 på natten. Och förfesterna blir senare och senare. Eller, det blir inte så mycket förfester längre. Det blir att man åker dit man ska när barnvakterna har gett tummen upp.
Dagens ungdomar! Han kommer få en chock när han kommer upp i min ålder. Ska jag förvarna honom? Njee, jag är för ny på jobbet för att komma med moderliga råd till mina yngre arbetskamrater. Det får vänta ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar