Kortis!

Nackdelar med att vara kort (för mig och helt utan inbördes ordning):

1. Man når tamejfan inte hyllan längst upp i köksskåpen! Stolar, pallar, diskbänk, sambons axlar.. Allt får tjäna som upphöjare så man får ner eller upp den förbannade skålen eller dylikt man ska ha.

2. Folk ser ner på en hel tiden. Ja, fysiskt alltså. Umgås med en kortis för mycket och ni riskerar att få "mobilnacke"

3. Man ser ut som en hob i långklänning. Jag gör det i alla fall, om jag inte råkar ha skyhöga klackar på mig, vilket inte händer längre som bekant.

4. Man ser ut som en hob i klänningar/kjolar som är längre ner än till knäna. 

5. Alla byxor, alltså ALLA byxor, är alldeles för långa. (Om man inte handlar på barnavdelningen då) Eller den kortare "långmodellen", grejen med den modellen är att den sitter skitsnyggt på en där byxorna slutar en liten bit upp på benet, men på mig så slutar byxorna precis jäms med fotknölen. Ser helt knas ut!

6. 20 steg för en längre person kanske tar honom/henne ca 20 meter bort. För mig skulle det krävas det dubbla typ. Så tänk på det nästa gång ni säger att det "bara" är 1 kilometer att gå till ett visst ställe. 1 kilometer känns snarare som 2 kilometer för en kortis.

7. Att hänga upp gardiner kräver en hel del jobb för en som är kort. (Tur att man inte byter speciellt ofta)

8. Man ser ingenting när man står i en stor folkmassa! Ingenting alls. Ja, förutom en jäkla massa ryggar och nackar. Dessutom finns det alltid en risk att ens näsa precis når upp till armhålan på lite längre folk. Och det är inte alltid det är en trevlig upplevelse.

9. När jag var 18 trodde folk att jag var 15 baserat enbart på längden, nu tror folk att jag är 70 baserat på längden (Det går tyvärr inte att undkomma spåren av ålder i ansiktet)

10. Vissa folk har en tendens att lägga armen på huvudet på en och luta sig, bara för att de kan! 

Detta var bara ett urval av nackdelarna med att vara kort. Det finns dock en hel massa fördelar också, men det tar vi i ett annat inlägg.

På återseende.