Not sisters by blood, but sisters by heart

Den här fick jag skickad till mig idag av min vän J.F. Och det är precis så det känns med vissa människor. Man har liksom kommit så långt i "vän-förhållandet" att man känner varandras innersta. Där man inte kan föreställa sig även om man skulle vilja. Som om man är lite nere och man känner att man inte vill vara någon börda, tror ni att man kan dölja det? Nope, det blir inget med det. Och det är såklart ömsesidigt. 

Jag har några såna vänner. Ja, jag vet, hur lyckligt lottad är inte jag som har flera stycken? Jag är medveten om detta och det hoppas jag att de vet.

Nu har jag en riktig syster. Och hon är mitt allt. Hon är inte bara min syster. Hon är min allra bästa och närmsta vän. Det finns inget som kan mäta sig med ett sånt förhållande. Det finns inget i hela världen som kan komma mellan oss. Där har vi en person som vet ALLT om mig. Hon vet hur jag är när jag är ledsen, arg, glad, trött, hungrig, lycklig, och hon vet exakt vad hon ska säga vid varje tillfälle för allt ska kännas bättre eller för att höja min glädje ännu mer. Tack för det! 

Jag känner mig extremt lyckligt lottad varje dag för alla vänner jag har. Både manliga och kvinnliga! Nya som gamla. De jag umgås med ofta och de jag umgås med mer sällan. De jag umgås med bara tillsammans med massa andra, och de jag oftast träffar ensam.

Ni fattar vart jag vill komma!

Ni berikar mitt liv. Varje dag!