Ibland känner jag att det enda vi gör här hemma är att bråka. Ni vet, det gamla vanliga, gör inte si och gör inte så. (Till barnen, oftast, men det händer ibland att jag och J säger samma sak tilll varandra). Då är det ibland lätt att man låter vissa saker slinka förbi. Som att de får vara uppe en stund till, trots att det var läggdags för en halvtimme sen, eller att de får en glass till, även fall de åt en för en stund sen. Eller låta den äldste spela lite längre än vanligt ibland.
Det gäller även bråken mellan mig och J. Jag har t ex slutat att tjata och gnälla om hans spelande. För det mesta, ibland biter jag mig i tungan när det kommer ut en liten pik vid fel tillfälle, när han inte ens förtjänar det ni vet. Jag insåg, efter långa 6 år tillsammans att det inte är värt att bråka om. Han kompromissar lite, spelar oftast inte förrän barnen lagt sig. (Däremot behöver de inte alltid ha somnat uppenbarligen, då är det ändå jag som får ta det och det är såklart inte alltid rättvist, då lilleman gärna testar gränserna lite extra på kvällarna när det är dags att sova). Men han spelar inte längre hela dagarna så det får jag ändå vara nöjd med.
Så vissa bråk är inte ens värda att lägga tid och energi på. Man får välja sina strider helt enkelt. Många gånger när jag är jätte irriterad på barnen eller J så sätter jag mig och bloggar. Om något helt annat än det som irriterar mig förstås, så att jag får fokusera på annat en stund. Och efter ett inlägg eller två så är läget lugnt igen. Så man kan nästan säga att mitt bloggande är lite som terapi.
Ibland kan småsaker bli så väldigt mycket större för att man väljer att göra det till en stor grej. Som om man bråkar med en vän eller bekant, det gäller inte bara familjelivet. Vad är det egentligen som är värt det? Orkar man verkligen att gå omkring och lägga all sin dyrbara energi på det? Och all tid som går åt ältande och analyserande? Nej, det är inte värt det. Vara vänner med alla, det går inte. Att vara trevlig mot alla tycker jag ändå att man kan vara, det är inget som kräver jätte mycket energi.
Det är bara min åsikt såklart och som med allt annat har alla rätt till sin egen åsikt även fall man inte håller med mig. Det är sant!! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar