Klantarslet

När jag lyckades ha sönder sonens EN vecka gamla iPad, som han dessutom slitit för, genom att sälja jultidningar..

Eller den gången när jag skulle springa och gömma mig för min dåvarande pojkvän (Ja, det var en festlig grej tänkte jag) och springer rakt in i en stenvägg vilket resulterade i en stor, fet, blå bula från hårfästet ner till nästippen.

En annan gång körde jag ner i diket med mammas och pappas bil. Den hamnade med båda högra hjulen i illaluktande vatten. De vänstra hjulen stod i stort sett rakt upp i luften. Elfel i hela bilen var ett faktum och det slutade med att de fick skrota bilen.... suck...

V:s pappa hade en vattenpipa han hade köp på en semester resa till Turkiet. Vem lyckades ha sönder den genom att dra dammsugar röret rakt i den? Jo, jag..

Lyckades spilla ett helt glas vin över min relativt nya laptop. Tappat otaliga mobiler, glas och tallrikar i golvet. En hel pizza gled av tallriken, rakt ner i golvet när jag skulle förflytta mig. Naturligtvis med fyllningen neråt.. Vad gjorde jag? Jag åt den ändå. 3-sekunders regeln tillämpas flitigt här ;). (Till mitt försvar så var det nytvättat golv, inte så nytvättat efteråt dock) 

Ja, jag har ju ramlat ner från ett tak (nog det klantigaste hittills i mitt liv) och lyckades tippa rullstolen både framåt och bakåt vid flera tillfällen.

Har även lyckats smälta en del leksaker i ugnen, för att jag inte har koll helt enkelt. (Nu är det inte som så att jag slänger in leksaker i ugnen, utan mina barn som lyckats med detta vid upprepade tillfällen)

Jag byter kaffebryggare oftare än de flesta kan jag tänka mig. För att, gissa vad, jag är klantig!

Jag snubblar på obefintliga hinder. (Sen sitter jag och förundras över hur ungarna kan ramla titt som tätt pga en mini sten eller ett grässtrå som inte ligger vikt, eller vad det nu kan vara som får dem att trilla.. igen..)

Har kört in i en hel del stillastående objekt (finns det ens objek som inte är stillastående?) med bil, cykel och moppe.

Glömt mobilen på taket på bilen när vi åkt iväg och inte upptäckt det förrän 1 timme senare när vi var framme.

Ja ni förstår nog vart detta bär hän. Jag är klantig. Jag erkänner det. Det kanske inte är något jag är stolt över, men har man levt med detta så länge som jag gjort (hela livet vill säga) så kommer man till slut till en punkt där man helt enkelt får acceptera fakta.

//Annelie aka klantarslet :P