Jag läste nånstans att det första framförallt vi tjejer gör när vi kommer hem från jobb/skola/utfykter mm, är att slänga av sig behån....? Alltså, jag håller med om att det finns få känslor som är skönare än att få befria sina behag efter en lång dag så att säga. Men direkt när jag kommer hem? Njee, jag gillar inte tanken på att stå och laga mat eller städa eller dricka kaffe med grannarna (vilket händer oftare än man kan tro) behå-lös. Det känns inte rätt. Däremot när vi går in för kvällen, då åker den av snabbare än blixten (lite överdrivet kanske men ni förstår säkert vad jag menar)
Grejen med mig är att jag, olikt alla jag känner, kan gå i mina arbetskläder länge efter jag kommit hem. Det är alltså inte bara behån som får stanna kvar. Jätte konstigt egentligen för det är ju direkt obekvämt att springa runt med dessa kläder. Vem hade inte hellre satt på sig ett par mjukisbyxor efter en lång dag?
Ibland kan jag komma på mig själv att undra hur J ska kunna förstå sig på mig när jag inte ens gör det själv. (Säg inget till J, för det skulle han använda emot mig i all evighet. Vi behöver ju inte fördela skuld på något sätt utan vi lägger allt på honom istället. När det gäller det där att inte förstå sig på mig alltså)
Imorse upptäckte jag att J hade tagit med båda våra hårborstar dit han skulle. Varför göra en sån sak, undrade jag ursinnigt, tills jag kom på att jag hade packat ner den ena och inte nämnt det för honom. Så det blev till att borsta håret med en kam.. En kam!! I mitt hår!! Ja, det fick bli keps idag til slut.
Min "bad hair day" keps. (Det står inte så på den, vilket jag för övrigt hade tyckt vart festligt, utan det är jag som döpt den till det)
Imorgon är sista dagen på jobbet... ever... Det mina vänner medför blandade känslor. Men de kan vi analysera imorgon.
Ha det! See you soon than.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar