Me, myself and I... och några fler: Presentation

Okej, och vem är då jag? Kortfattat är jag en helt vanlig tjej (eller tant om man hellre vill det) 35 år. Trebarnsmamma, sambo, fästmö. Jobbar och sliter och lever det enkla familjelivet.

Men hur tråkig var inte den presentationen då?

Så här är den nakna sanningen:

Ja, jag är 35 år men känner mig snarare som 55 ibland och som 25 ibland. Det är från dag till dag.

Jag är den eviga tidspessimisten. Dvs jag kommer inte försent.. till något.. någonsin.. MEN skulle det någon enstaka gång råka bli så att jag blir försenad någonstans så kan jag nästan lova er att det inte är mitt fel. (Det är sant, jag vägrar att ge mig på den punkten) (Okej, det har väl hänt att jag försovit mig till jobbet en eller två ggr, men då tyckte jag att det var rimligt att endast skylla på larmet på mobilen).

Jag kan vara omåttligt klantig.. Och om jag har sönder något så är det till 99 procent inte mina egna ägodelar. (Bara några trasiga mobilskärmar eller dricksglas som oförklarligt glidit ur händerna t ex) Annars har jag en förmåga att lyckas med konststycket att ha sönder mina vänners och min familjs ägodelar. Min syster låter mig inte ens äta på eller dricka ur finporslinet på kalasen, och vem kan klandra henne? Så, där får jag helt enkelt finna mig i att äta tårta på plasttallrik (tillsammans med alla barnen) och dricka kaffe ur en vanlig kaffemugg. I själva verket anser jag att detta är ett utmärkt arrangemang. Då slipper jag oroa mig för vad mina händer ska hitta på härnäst, för de uppför sig exemplariskt (händerna alltså) så länge jag inte håller i något dyrbart.

Hmm, jo, jag har tre barn. De är i särklass de gulligaste, finaste och sötaste barnen i världen. (Den punkten ger jag mig inte heller på) De är 12, 6 och 3 år... Dvs att de befinner sig alltid i någon av monsterfaserna exakt samtidigt.. varje gång.. Det är inte lätt alla gånger men kan trösta mig med att de också befinner sig i de lugnare perioderna exakt samtidigt också.

Jag har en sambo, fästman och allierad. (Alla dessa tre är samma person, bara för att reda ut eventuella missförstånd här) J kan vi kalla honom. Vi är så löjligt olika, jag och han, att jag ibland sliter mitt hår när jag inte lyckas förstå mig på honom eller om han misslyckas med den enkla uppgiften att förstå sig på mig. Han är lat (inte skitsnack, han är faktiskt lat, inget illa menat) men ber jag (säger åt) honom att göra något så gör han det. Inte helt utan suckar förstås. Men jag är kvinna.. jag ber helst inte om saker av min blivande man. Nä nä nä, det ska ju han klara av att lista ut själv. Alltså, jag slänger ut hintar till höger och vänster. Mina tjejkompisar förstår ju dessa hintar t om innan jag slänger iväg dom! Ibland blir han förbannad, för att jag blir förbannad om inte han fattar, då säger han milt (läs; hårt och argt) "Men SÄG vad du VILL och vad du MENAR istället"!! (Lite känslig ibland kanske?) Men ändå, fair enough... Åter till detta en annan gång.

Jag blir lätt uttråkad. (Jag är ju ändå född i tvillingarnas tecken, vilket tydligen är en bra förklaring har jag förstått) Jag möblerar om konstant, byter hårfärg lite för ofta (Just nu är jag blond, tja gul-vit snarare, på överhåret och har någon oidentifierbar färg på underhåret. Jag ser inte klok ut, men det betyder bara att det snart är dags att färga det igen, halleluja) Om bara ekonomin hade tillåt så hade jag shoppat hela tiden.. Alltså hela tiden.. Nu är så inte fallet så jag nöjer mig med att fönstershoppa. På nätet. (Ni vet, lägger en massa kul grejer i varukorgen, ska gå till kassan för att betala, för att istället upptäcka att det blev lite väl mycket onödiga grejer. Då slutar det oftast med att jag bara stänger ner fönstret och känner mig ändå ganska tillfredsställd)

Jag jobbar. Ja det var ungefär det som fanns att veta om min jobbsituation. Det finns en. (jobbsituation alltså) Jag har dock sagt upp mig från mitt nuvarande jobb, där jag varit i drygt 4 år, för att prova på något annat. Modigt kan man tycka. Eller dumt. Eller spännande. Det beror ju på. Jag har fått anställning på ett annat företag, där jag ska syssla med något jag aldrig sysslat med innan. Så det är klart att det kommer bli skitkul att testa på något helt nytt! Skitläskigt också för den delen.. Så med bara en och en halv vecka kvar innan semestern och bara en och en halv vecka kvar på nuvarande arbete, sitter jag här nu och planerar lite för hur framtiden skulle kunna se ut.

Jag har helt fantastiska vänner. Gamla vänner (inte gamla till åldern förstås, för det hade ju betytt att jag ansågs vara gammal också, utan vänner som funnits där i ungefär 150 år) och nya vänner. En hel drös med underbara människor som finns där.

Och en fruktansvärt underbar familj. En äldre bror, en äldre syster och en tvillingbror. Och självklart en mamma och pappa också, som avlat fram dessa knepiga individer. Och alla dessa barn! Ja, detta får vi ju återkomma till senare också märker jag. Annars så kan jag lika gärna skriva en hel bok med en gång. Och det går inte för sig, det har jag icke tid med för tillfället (Inte för att min familj inte är värda att skriva en bok om, för det är dom. Det hade blivit en jäkligt rolig bok dessutom, men ack så mycket skäll jag skulle få om jag avslöjade alla deras knäppa egenheter och synade dem i sömmarna)

Så detta är alltså jag.. Eller ja, jag och min omgivning kanske man kan säga.