Mitt samvete har visat sin nuna bra mycket mer sen jag fick barn. Framför allt det dåliga samvetet. Ni vet, dåligt samvete för att barnen måste gå så långa dagar på förskolan, för att man måste jobba, för att klara av räkningar och mat. Jag jobbar av en god anledning, men ändå tär samvetet på mig varje dag.
Det finns liksom inte mycket man gör i livet utan att jag får dåligt samvete gentemot barnen. I förrgår glömde jag borsta deras tänder. Dåligt samvete. Igår fick de äta en hel massa glass, alltså mer än vanligt. Hej dåliga samvetet. Jag höjer rösten lite väl mycket ibland. Dåligt samvete. Jag sätter på en film till dem när jag inte orkar med tjafset på kvällen så får de somna till den. Oj dåligt samvete. Jag sitter med mobilen när jag är på lekplatsen med dem. Wow, dåligt samvete. Sen de där grejerna som man gör för deras egna bästa: Som när jag skäller på dem när de helt uppenbart utesluter någon när de leker. När man tvingar upp dem på morgonen för att de ska hinna vakna innan de börjar skola/förskola. När jag säger åt dem att de åtminstone måste smaka på maten innan de dömer ut den. När jag intte köper en katt som de vill ha. När jag tvingar dem att ha hjälm på sig. När jag skäller på dem när de försvinner.
Ja, ni vet det dåliga samvetet. Och oron.. Man oroar sig tamejfan hela tiden. Det räcker med ett positivt graviditetstest, så kommer oron och samvetet som ett brev på posten. (Okej kanske inte som ett brev på posten, men en notis på facebook då?) "Glöm inte bort allt hemskt som kan hända ditt/dina barn! Tänk på att uppfostra dem rätt, läs gärna allt om dessa perfekta mammor som skriver sitt i sociala medier, i kampen om att få de andra mammorna att liksom gömma sig av skam för att de inte ammar, eller för att de sitter med sina mobiler liiite för mycket, eller för att de köper färdiga barnmatsburkar istället för att laga egen mat till de små, eller för att de väljer att skaffa barnvakt lite då och då för att få lite egentid"...
Nej!! Jag kan leva med mitt dåliga samvete och min konstanta oro så länge mina barn mår bra. Och jag ska säga er att mina barn är hur lyckliga som helst när de får spendera en helg med mormor och morfar eller farmor och farfar. De har aldrig någonsin klagat på om mitt hem är stökigt (barnen alltså). Jag ammade ett litet litet tag men insåg ganska snart att det inte var värt det, då de skrek sig fördärvade fram tills den magiska ersättningen dök upp. De äter minst en glass var varje dag på sommaren. Japp, det ni.
Jag skulle vilja säga till alla föräldrar därute att ni är fantastiska. Slopa det dåliga samvetet, behåll oron dock.. (Känns som att den behövs när man minst anar det och om jag ska tro mina egna föräldrar så kommer den aldrig att försvinna ändå, hur gamla era barn än blir).
INGEN känner era barn bättre än ni!! Glöm inte det. Alla barn är unika, och vissa barn har speciella behov. Skit i vad andra tycker och gör det ni vet är bäst för just era barn!
Så lovar jag att jag ska försöka leva upp till detta också! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar