Jag skrev lite snyggt i mitt första inlägg att min sambo, J, är lat.. För att citera Vivianne i Pretty Woman: "Big mistake. Big. Huge" (Om jag nu minns citatet rätt)
Fast jag behöver ju inte överdriva. Det är bara så att såklart fastnade sambon vid just de orden. Han: "Lat? Jag är inte lat, det stämmer inte"
Och det beror naturligtvis på hur man ser på det. Jag anser att han faktiskt är lat. Vad som inte framkom är att jag är ganska lat jag med. Fast varför hänga upp sig på det. Det är ändå min blogg, om jag ska vara ärlig så är det inte min största prioritet att tala om för hela världen att jag är lat, det är mycket roligare att framhäva de bra sidorna. Så jag får väl ta och framhäva de bra sidorna hos sambon också: Han är smart (en bra egenskap om man behöver hjälp att hjälpa sonen med läxorna t ex). Han är världens snällaste (ibland är han kanske lite för snäll, men vem säger att det är en dålig egenskap?) Han kanske inte gör lika mycket här hemma som jag, men han gör sin beskärda del. (Ni vet, det är alltid han som slänger soporna, tar barnen till dagis och skola varje dag, lagar mat ibland och städar undan efter maten då och då) Och det absolut viktigaste som han tar, det är när barnen får för sig att bli magsjuka. Jag tar mer än gärna allt hushållsarbete och alla bajsblöjor (när det begav sig) och rensa avlopp (vilket jag avskyr) om han bara tar barnen vid dessa sällsynta, men för mig, fruktansvärda tillfällen. (Jag lider av en liten åkomma som heter "emetofobi" men mer om det en annan gång)
Han är en sån där "gamer". Jadå, sitter framför datorn så fort tillfälle ges och spelar CS GO. En egenskap jag faktiskt inte förstår mig på alls, men äldste sonen är helt på J:s linje. Såklart.. Man får liksom muta och hota för att lyckas dra dem från datorn och ibland funkar det faktiskt. Jag hade en period i mitt liv, efter olyckan (den kan vi också ta vid ett senare tillfälle), där jag och J spelade COD ihop. På ps 3 och det var en väldigt kul period, men då var jag också stillasittande och kunde alltså hänge mig åt tv-spel hur mycket jag ville med gott samvete.
Det här med stökigt hem då. Jag har lite svårt för att erkänna detta men det är faktiskt jag och de små som stökar ner här hemma. Kaffekoppar (gärna med kaffe kvar i) kan hittas på alla möjliga ställen (jag), likaså vattenflaskor (barnen), leksaker, kläder och hårband (jag och barnen). Linsbehållare kan få ligga på handfatet hur länge som helst (för det är ju väldigt jobbigt att ta med sig dem till papperskorgen varje gång). Smulor lite här och var, efter maten (jag och barnen igen, är det något jag är bra på så är det att imitera barnen när vi äter, helt omedvetet, men det syns efteråt. En lite pinsam egenskap dock) (Alltså, jag sitter inte och tuggar med öppen mun, eller slafsar, eller leker med maten, men jag lyckas på något sätt stöka ner lika mycket som barnen). Allt detta kan J få tuppjuck på. Men till mitt försvar så är det ju ändå jag som oftast städar här hemma..
På det stora hela så är han en bra kille den där J.. Trots att han är lat och behöver 32 timmar mer sömn per dygn än mig.. Och trots att jag stökar ner och låter honom ta alla magsjukor så älskar han mig och jag älskar honom. Så det så!
Så kärlek till dig min blivande man!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar