Det är ju allmänt känt att kvinnor i urminnes tider benämnts som "det svaga könet". Rent kroppsligt så stämmer det ju ändå ganska så bra. Oftast är mannen starkare än kvinnan (det finns såklart undantag, och visst skulle vi kunna roa oss med att jämföra styrkan mellan en kvinnlig bodybuilder med en kille som spenderar sin tid vid datorn hela dagen t ex, men det tar vi en annan gång).
Sen har vi den "manliga förkylningen".. Alla som har haft minsta kontakt med någon av det manliga könet vet att detta tydligen ska vara det allra värsta en man kan drabbas av. Och för att inte vara alldeles för nedlåtande mot dessa stackars krakar så kan jag erkänna att jag aldrig kan få veta hur det känns att drabbas av detta, även fall jag på ett sätt har det. Det betyder att jag har en jämförelse. För några år sen blev sambon sjuk. Han var sängliggande i flera dygn, snorig, febrig, halsont, hostig mm (dvs alla symptom pekade på den manliga förkylningen). Han var ett vrak, minst sagt, kunde knappt prata eller röra sig, det var nästan så jag trodde att vi skulle bli tvungna att ordna någon som kunde sätta in en kateter. Missförstå mig inte, jag tyckte synd om honom (och mig själv lite som sprang runt och gjorde allt där hemma med en trotsig 7-åring och en klängig 1-åring som inte heller var helt krya) och jag passade upp på honom så gott det gick. Jag överdriver inte när jag skriver att han återhämtade sig inte förrän en vecka efter sista feberdagen. Och jag förstod, det gjorde jag, men bara en dag efter hans sista sjukdag så blev jag sjuk. Och ja, jag mådde skit, kände mig halvt döende. Men jag höll mig ändå relativt upprätt i soffan och eftersom han bara varit frisk en enda dag så var han såklart fortfarande helt utpumpad. Så jag fick ta hand om en hel del (långt ifrån allt såklart, jag lever inte med en neandertalare) trots att jag drabbats av samma sjukdom som honom. Och hur sjuk jag än var så kunde jag bara inte släppa allt med barn osv och stänga in mig i sovrummet i 3 dygn. Soffan blev min bäste vän. Summan av kardemumman: Vem är egentligen det svagare könet?
Och då har vi inte hanterat frågorna om mens och barnafödande. Och även om de flesta män hävdar att en manlig förkylning är mycket värre än att föda barn (tillåt mig att skratta lite rått) så finns det ju inget sätt att ta reda på hur det verkligen är. Men jag vågar tro att karlarna aldrig skulle klara av att föda barn, eller förgås av menssmärtor en gång i månaden. Jag menar, de klarar ju inte ens av en förkylning. Så vem är egentligen det svagare könet? (Och kom inte dragandes med att "om ni väljer att härda ut förlossning efter förlossning så kan det inte vara så farligt" för jag kan garantera er att om männen fått en "belöning" lika underbar som ett barn, vilket i och för sig är svårt att toppa, efter en "manlig förkylning" så tro på fan att ni sprungit fram och hånglat med bästa kompisen mitt i hans döende fas, bara för att få belöningen).
Och jag tror alldeles säkert att det gör olidligt ont att få en spark i skrevet för männen. Men tro mig, att få en cykelstång (ni vet när man cyklade "killcykel" när det begav sig) rakt i skrevet som tjej... AJ!! Skjutande smärta, illamående, små stjärnor (likt en tecknad film) dansande runt i synfältet. Jag skulle tro att det gör minst lika ont för en tjej att få en spark i skrevet, skillnaden är att vi uthärdar smärtan på ett mycket bättre sätt även fall man egentligen inte blir av med smärtan förrän flera timmar senare. Så vem är egentligen det svagare könet?
Jag har hur många exempel som helst på lager (blod, svett och framför allt tårar inräknat) men jag har ett bättre förslag: Kan vi inte bara komma överens om att båda könen är lika starka (eller svaga) på helt olika sätt?
Ja, ni märker, jag har funderat mycket på detta. Jag trodde helt ärligt att detta uttrycket var utdött men det dyker allt upp titt som tätt. Men nu ska den här starka kvinnan dra upp sin starka man från datorn (visserligen måtte jag vara galen om jag tror att jag är så stark att jag skulle lyckas med det, men jag har ett hemligt vapen) och sätta på en härlig film
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar