Det är väl något alla har ibland? Ni vet, när man sitter och överanalyserar ett möte med någon, eller tänker på en viss sak någon har sagt för längesen, som liksom fastnat i ens medvetande och vägrar släppa taget. Och till slut sitter man där och undrar: "Hände det där egentligen? Eller har jag framkallat ett minne som inte ens finns?"
Eller när man sitter ensam hemma i mörkret, man kanske är på väg att gå och lägga sig. Och varje ljud påminner om den värsta skräckfilmen.. Man riktigt ser framför sig hur någon står utanför köksfönstret med en halvkass mask på sig och stirrar rakt in. Vilket gör att man inte under några omständigheter vågar sig ut i köket på hela kvällen. När knarrandet i sängen får en att hoppa till. När vinden drar med sig ljud som låter som skräckslagna folk som flyr från... typ.. zombies.. aa eller nåt.
Eller de där hjärnspökena som får en att tro att det absolut värsta kommer att hända. Att ens hem ska brinna upp medans man är borta, och man kommer hem och allt är som vanligt att man nästan blir misstänksam. Att varje gång mobilen ringer på jobbet, att det ska vara dagispersonal eller skola som talar om att det har hänt ens barn något riktigt hemskt. Man får hjärtklappning när mobilen ringer och det är hemligt nummer. Nope, bara tandläkaren som vill omboka ens besök.. Puh.. Inget hemskt den här gången heller.
Eller när man riktigt känner att man är ovälkommen hos någon, pga ens egna små hjärnspöken som känner sig sammansvetsade med surtanten självkänsla. (De har ett bra samarbete de där. Hon sitter säkert där och fnittrar lite elakt tillsammans med hjärnspöket och röker i sin pipa. Jag ser framför mig hur de gnuggar händerna och petar varandra i sidan och skrattar rått åt allt elände de ställer till)
Och så har vi det lilla hoppet inom en som kämpar och slåss tappert mot hjärnspöken och surtanter. Underlägsen men med en kämparglöd som få besitter. Tron på dig själv, också underlägsen men tillsammans med hoppet, ödmjukheten, empatin, kärleken och alla de andra härliga känslorna så är de starka! Så oftast vinner de till slut över hjärnspökena. De vinner dessutom överlägset och tur är väl det, då hjärnspökena lätt kan etablera sig och bygga bo i ens sinne annars.
Så vi säger hej då till dessa knepiga varelser för den här gången. Ibland kan det dock vara trevligt att drömma sig bort lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar